Trattkantarellsås. Och den godaste middagen på länge.

I lördags åt vi den godaste middagen jag ätit på länge. Mörka vinterkvällar skapar inte direkt förutsättningar för vackra matbilder så tillsammans med mina föräldrar åt vi istället och njöt till fullo. Bilden på tomma skålen är ändå symbolisk då faten tömdes. Kyckling bjöds det på och inte vilken kyckling som helst. Min recepthylla där hemma är knökfull (jag vet, måste rensa) av både kokböcker av allehanda slag, pärmar med receptsamlingar och något slags lösbladssystem på sådant jag sett i farten på nätet och skrivit ut alternativt rivit ur en tidning. Ni vet, åh vad gott, det där ska jag laga någon gång. Och så bara växer högen för tiden räcker inte till. Hursomhelst, ett sådant recept som sparats är det jag hittade hos Mårtenssons Kök för bra länge sedan. Ett recept på rimmad och ugnsstekt kyckling som spreds som en löpeld i matbloggosfären och hyllades. Receptmakare är Jens Linder och finns med i boken 'Det glömda köket'. Läser att det här är en av de rätter som han är mest stolt över. Kika in här för hans recept och tillbehör. Det roliga är att matglada paret Mårtensson för en tid sedan började följa mig på instagram och sedan dess följs vi åt både där och i bloggosfären. Himla roligt och inspirerande är det. Hemma hos oss tillagades kycklingen enligt paret Mårtenssons instruktioner och det blev verkligen SÅ fantastiskt gott. Det hjälpte säkert till att vi köpte ekologisk hel majskyckling från Brösarp men det här att låta kycklingen ligga i saltlake och kryddor över natt och en stor del av påföljande dag gör rätten så oerhört saftig. Förutom tidsåtgången i saltlake så är det en enkel och rätt snabblagad rätt. Tillbehören hos oss blev klyftpotatis och sås. Upptäckte nämligen att det längst in i skåpet stod en burk med torkade trattkantareller som jag helt glömt av, så den togs fram och det var för väl. Godare svampsås har jag nog aldrig fått till (ödmjukt, jag vet). Tänkte jag skriver ned hur jag gjorde här så att både ni och jag kan hitta tillbaka till receptet den dag vi längtar efter en god sås. Det är väl bra? Och eftersom skålen slickades ren så får ni nöja er med en bild på de torkade kantareller som finns kvar och som glädjande nog kommer att räcka till några omgångar sås till. Trattkantarellsås (4 portioner) 1 dl torkade trattkantareller 2-3 schalottenlökar 2 msk viltfond 0,5-1 dl (blötläggnings)vatten 1 dl grädde (jag använde havregrädde) 2 msk portvin 1 msk svartvinbärsmarmelad 1-2 tsk maizena salt och svartpeppar Börja med att blötlägga svampen i kokande vatten och låt dra i minst en kvart. Sila sedan svampen och krama ur vätskan. Behåll blötläggningsvattnet att spä med om det behövs. Finhacka schalottenlök och stek den mjuk på medelvärme i smör. Hacka svampen lite lätt och låt den steka med löken en stund. Tillsätt viltfond och lite av vattnet. Häll sedan i grädde, portvin och svartvinbärsmarmelad. Låt alltsammans sjuda en stund. Om såsen behöver redas kan du blanda lite maizena i kallt vatten och vispa ner under omrörning. Smaka sedan av med salt och peppar. Såsen kan förberedas och sedan bara värmas inför servering. När jag gör kantarellstuvning har jag alltid i en skvätt sherry. Det som gick att uppbringa i lördags var en flaska portvin. Skulle tro att bådadera tillför en god smak. En klick gelé brukar jag också ha i sås men den här gången tog jag en matsked av svärmors hemlagade svartvinbärsmarmelad och det tror jag tillsammans med portvinet bidrog till den härligt mustiga smaken. Fantastiskt gott blev det i alla fall. Till dessert rördes åter den där magiska chokladmoussen ihop. Den här gången serverad i kaffekopp. En fulländad matkväll helt enkelt.