Har du tänkt på att ofta när vi delar med oss av något som känns lite jobbigt eller svårt, så inser vi snabbt att vi inte är ensamma. Förra veckan skrev jag att känslorna var lite överallt och att jag famlar i både mående och företagande. Det var helt enkelt en sådan dag, livet du vet. Och jag lät de känslorna få ta plats. Många visade omtanke. Skickade en kram eller ett hjärta. Andra skrev att de kände igen sig precis. Att det fasen inte är lätt alla dagar att driva eget. Några skrev lite mer. Som att det vissa dagar och veckor bara inte finns något flow, men att jag kommer hitta tillbaka till spåret och känslan. Det stod också "Du är fantastisk. Tänk på vad du åstadkommit så här långt." I ett annat DM stod det "Jag brukar tänka att jag de dagarna inte behöver tänka stort och framåt utan att bara vara i den dagen som den är och fokusera på vad som måste/behöver göras just idag och nöja sig med det." Det fanns också reflektioner kring hormoner som stökar till det. Liksom att omvärlden ser ut som den gör och att kundunderlaget är utmanande. Tuffa tider som sätter sig i kropp och själ. Och inga toppar utan de där dalarna, stod det, liksom att många känner så här men att det är få som berättar om det.Jag delade mina känslor lite spontant och det var så fint att det landade så mjukt. En sådan bonus också med all klokskap jag fick tillbaka. Det händer något när vi delar med oss. Det vill jag skicka med dig idag.