Det blev plötsligt försommar i trädgården och fullt sjå att hinna med allt. Både blomning, njutning och att trädgårdera. Ja alltså, allt trädgårdsarbete som fram tills nyligen kändes så olockande i kylan och blåsten. Men nu så är försommaren här med besked. Vissa dagar har det till och med känts som högsommar. Jag älskar ormbunkar och det är något visst varje år när de rullar ut sina stjälkar. I vår skuggrabatt har vi både frilandsadiantum, majbräken, regnbågsbräken, träjon och raggträjon. Oerhört fina sorter allihopa. Jag utgick från det här förslaget när jag skapade rabatten. Otroligt fint komponerat. Julens hyacinter sparar jag ibland och de lökar som håller sig fina gräver jag ner i skuggrabatten. Lägger man sig ner på gräsmattan och låter det skira morgonljuset strila genom tuvan med Helleborus är de som allra vackrast. Så fascinerad. Ser ut som små ludna och lurviga varelser innan de vecklar ut sig till sin fulla prakt. En mycket kär dubbel narciss, sorten heter Manly. Tror jag ska fylla på med ännu flera i höst. I den inhägnade odlingsytan trivs gräslök och vita tulpaner fint tillsammans. Här odlar vi ätbart som vi själva vill njuta av och inte skänka till glupska rådjur och vildsvin. Det krävdes hårt arbete i slänten på baksidan i år. De senaste vintrarna har gått hårt åt vissa av perennerna, så jag fick rensa en hel del. Dessutom mycket gräs och ogräs som letat sig in. Vår rhododendron Cunningham's White ser hårt åtgången ut i år. Knopparna är vackert rosa-vita och när de slår ut är blommorna vita med gula stänk. Japanska lönnen. Något oansenlig innan den slår ut men himmel så den tar för sig när bladverket kommer. Denna lilla kruka som inhandlades för många år sedan och knappt skulle klara vår zon. Men den står hyfsat skyddat i slänten, i tung lerjord, och gör mig så lycklig. Över till rabatten framför uterummet där det är mera soligt. Varje år är jag orolig att den mörkbladiga perukbusken inte klarat sig. Men så plötsligt anas där små mörka skott och sedan slår bladen ut, ett efter ett. Blir bara vackrare med tiden. För ett par år sedan frösådde vår dotter förgätmigej. Det blev en massa plantor och de som blev över grävde jag ner i rabatten framför uterummet. Den är tvåårig men maken till växt att sprida sig har jag sällan varit med om. För vår del än så länge bara en glädjespridare. Breder ut sig som ett blått hav och det är ljuvligt. Dessutom ätbar, så fin att plocka och dekorera med.Hoppas att min morgonpromenad med kameran genom trädgården gav inspiration eller en stunds njutning.